Den mest ovanliga och sällsynta hästen är zebroiden.

En zebroid är en sällsynt hästhybrid som är resultatet av en korsning mellan ett sto och en zebrahingst.

År 1815 korsade forskare för första gången ett arabiskt sto med en quaggazebra, en numera utdöd art av vildhäst. Resultatet blev ett mycket sött randigt föl, mer likt en arabisk häst än en zebra.

Hittills har flera sorter av zebroider avlats:

Zorser är föl från en zebra och en häst.

Zoni är föl från en zebra och en ponny.

Zedonki är föl från en zebra och en åsna.

Zebroider liknar sina mödrar till utseendet. Zorser är till exempel långa och ståtliga och liknar en häst; zonier är små och söta; och zedonker har långa, åsneliknande öron och en distinkt kroppsbyggnad.

Den randiga pälsen ärvs från zebrorna. Vissa hybrider har ränder som täcker hela kroppen, medan andra zebroider är enfärgade, med endast vissa områden av kroppen randiga, vanligtvis på benen och bakdelen, och mer sällan på halsen och huvudet. Zebror har dock gett dessa randiga hästar utmärkt uthållighet, men en samarbetsovillig och ibland envis natur. Till skillnad från hästar visar zebroider inte uppenbar vänlighet mot människor, utan behåller en mer vild och självständig natur.

Zebroider är vanligast i sydöstra Afrika. I det varma klimatet klarar de flesta hästar och åsnor inte av att prestera bra i flockarbete, och zebror är för vilda för att tämjas. Som ett resultat erbjuder zebroider en gyllene medelväg mellan den härdiga vilda zebran och den stora, fogliga hästen.

Förutom sin arbetsförmåga har zebroider utmärkt hälsa; de är resistenta mot bett från den afrikanska flugan och den sjukdom de överför – malaria.

Medan zebroider är vanliga flockhästar i Afrika, är häst-zebrahybrider exotiska i Europa och Amerika. De kan bara hittas i djurparker, privata gårdar och ibland på cirkusar.

Zebroiden är ett mycket sällsynt djur. Reproduktion är en komplex process. Föl från zebror som korsats med hästar, åsnor eller ponnyer är sällsynta. Många föl föds svaga och är benägna att bli sjuka.