Den ovanliga lila grodan är ett verkligt levande fossil, med förfäder som går tillbaka 180 miljoner år och som till och med överlevt dinosaurierna. Arten upptäcktes ganska nyligen, år 2003, och år 2008 inkluderade Scienceray-programledaren Chan Li Peng denna amfibie i sin lista över de 20 konstigaste och fulaste varelserna på planeten.
Den lila grodan lever i ett område på bara 14 kvadratkilometer i Indien, i västra Ghats-bergen.
Den är praktiskt taget den enda i sitt släkte, Asikabatrachus sahyadrensis, en medlem av en grupp forntida amfibier. Besläktade arter finns endast på Seychellerna.
Inte bara grodans lila (violetta) färg är ovanlig, utan även själva kroppen – den har en intressant rundad form.
Huvudet med spetsig nosparti och vit nos ser väldigt litet ut i förhållande till kroppen.
Ögonen är små, med horisontella pupiller.
Grodan blir upp till 9 cm lång. Dess fötter är utåtvända, liksom hos andra amfibier.
Bakbenen är något längre än de främre och är utrustade med simhudsförsedda fötter.
Honliga lila grodor är mycket större än hanar.
Dessa grodor lever en underjordisk livsstil, liksom mullvadar, och spenderar nästan hela sina liv med att gräva hålor och livnära sig på insekter, termiter och maskar.
Den lila grodan har ett utmärkt luktsinne och känsel. Men dess ögon är nästan helt blinda.
Även om den verkar tjock och klumpig, kan den faktiskt gräva ett hål upp till 3,7 meter djupt på mindre än 5 minuter.
Dessa amfibier kommer upp till ytan bara en gång om året i två veckor under regnperioden.
Vid denna tid börjar parningssäsongen för grodor på vattendragens stränder.
För att para sig fäster hanen sig vid honan bakifrån med hjälp av ett klibbigt sekret.
Äggen läggs i vatten. Efter ett tag kläcks grodyngeln.
Dessa unika amfibier är för närvarande på gränsen till utrotning och är listade i Röda boken. Efter att ha överlevt istiden och kraftfulla katastrofer är de ingen match för människor. Deras redan lilla livsmiljö krymper varje år.
